Nattkappa

Huvudliggaren:

"Nattkappa till brudgumsdräkt, vit med broderier i rött och blått."

Utdrag ur bilaga förteckning:

Dalaresan 1903. P.G. Wistrand:

"Transtrand och Lima. Folkdräkten synes i dessa båda socknar varit lika aflagd af både man och kvinnor redan på 1860-talet. Kvinnorna brukade i högtidslag svarta barkansskjortlar 188 med lösa lifstitje 173, som voro röda vid bröllop, svarta vid sorg, nattvardsgång och böndagar. under lifstycket bars overdel (175) med linningsärmar, som vid handlederna hopknötos med snoddar med röda tuppor eller med ärmknappar af tenn (185,224), kring halsen lades ett ärmklä af silke (182) eller af brokig kattun (230), som nedstoppats under lifstycket med nedom detta framtill hängande snibbar. Kläet hopfästes öfver bröstet med en silverbuckla [tecknad malja]. Förklädt Gnagd var till högtidsdräkten hvitt (176) eller brokigt, af kattun, eljest flammadt, hemväfdt (181). Till vinterdräkten hörde gråtröja sydd såsom lifstycket, men försedd med ärmar, samt muffel, muff, af tyg med skinnfoder. Håret bars uppstruket och flätadt samt upplagdt i krans i nacken, så att mössans kull fyldes av kransen. Öfver hårfästet lades ett röjbånd, som lindades tre slag kring hufvudet med i nackens hängande ändar. I högtidslag brukade de gifta kvinnorna 'stamhättor' (193), som voro än svarta, än röda, med knitning och i nacken hängande band (stöbber) med tofsar, 'tuppor'. Flickorna brukade hvita hattar (191). Strumpor röda, skor låga. till vanlig kyrkdräkt hörde 'kjortil' af randigt ylletyg (179) med liknande förklä samt 'herahätta' (189), utanpå hvilken knöts en hvit hufvudduk (194). Under förklädets högra kant fästes en s.k. taska med punglås, i hvilken lomflaskan förvarades (jmf 229,222). till en fullständig kvinnodräkt hörde slutligen hvita fingervantar med konststickade kragar."

Produktion: 1850 - 1900 (uppskattning)

Användning

Accession: 1903 (190308)