1.3.02026-04-08föremålsanalysRådata2357212arkivStatens museer för världskultur - VärldskulturmuseetSMVK-VKMDokumenthttp://kulturarvsdata.se/SMVK-VKM/arkiv/2357212LSK2004.03.0006-0007, 2004.03.0007, 2004.03.0006Livstycke och bröstplatta ur Gösta Sandbergs samling För mitt föremålsforskningsprojekt valde jag två beklädnadssdelar med tydlig relation till dräktområdet. Det handlar om ett livstycke med tillhörande bröstplatta som är del i en kvinnlig folkdräkt. Uppgifterna om föremålen berättar bara att det handlar om dräktdelar från Norge. På baksidan av själva bröstplattan sitter ett klistermärke med anmärkningen 'Norge. Hardanger?'. Vem som har satt märket dit, vem som spekulerar över plaggets härstämning är inte klart. Jag fick direkt känslan att plagget pratade med mig. Kanske beror det på att jag läste ganska mycket om de olika svenska dräkterna. Även min avhandling i förra kursen handlade om en speciell tysk dräkt, dess egenskaper, koder och märkvärdigheter. Läsningen var oerhört intressant och kanske var det därför att jag direkt fastnade för livstycket. Under förra kursen hade vi en föreläsning med Mikkel Tin, professor vid Telemarks universitet, och jag minns fortfarande hans ord väldigt tydligt: att Norge fortfarande har en helt annan relation till dräktkulturen. Att den fortfarande är levande och utvecklar sig hela tiden. Dessutom känns Skandinaviens kultur, för någon som ej vuxit upp här, fortfarande intressant, spännande och ny. En sak med dräkten förvånade mig från början: det rika pärlbroderiet på bröstplattan. I samband med 'Hardanger' känner jag bara till en speciell hålsömsbroderiteknik och jag frågade mig direkt om uppgiften om platsen verkligen kunde stämma. Pärlorna kändes alltför exotiska i kontexten. I magasinets eget bibliotek hittade jag tyvärr inte mycket. De är mest inriktade på internationell kultur (”världskultur”). Skandinavien är dåligt representerat. Men samlingen på Konstbiblioteket hjälpte mig mycket och jag beställde även böcker från andra institutionsbibliotek. Jag tänkte först och främst koncentrera mig på tryckta källor och bara vid behov komplettera dem med otryckta. Jag började med att följa klistermärkets hänvisning och kollade upp all litteratur om Hardangerbunaden, som gav mig en bra utgångspunkt för all följande forskning. Jag kompletterade läsningen med allmänna böcker om norska dräkter, böcker om broderi, pärlor och livstycken, symboler och mönster. Efter ett kort tag hade jag redan hittat en frågekatalog som skulle föra mig vidare genom forskningen. Men jag började med en okulär undersökning av dräktdelarna. Livstyckets utsida består av mjukt, rött tyg, uppruggat, kanterna är klädda med svart sammetsband och det sitter en silver- respektive guldaktig sicksackbård. Livstycket har ett vitt foder. Plagget stängs på framsidan med hjälp av tre svarta metallkrokar plus öglor. Ytterliga två krokar sitter på respektive sidosömmar och en tredje på baksidan. Livstycket kallas också för upplut när det handlar om Hardangerdräkter. På plagget hittar man många handsydda detaljer. T ex bården, det svarta sammetsbandet, krokarna och öglorna är alla fästade med handsydda stygn. Men andra sömmar och stygn är för raka och jämna för att vara handsydda stygn, speciellt i jämförelse med de uppenbarligen handsydda detaljerna. Här antar jag att en symaskin användes. Vissa sömmar pratar ett även tydligare språk: När man tittar noggrannt kan man se att stygnen på över- respektive undersidan har olika färger. Det är ett ytterligare tecken att det handlar om maskinsömmar. Det leder till en första fråga: Kan man genom denna iakttagelsen bestämma åldern på plagget? Och vad berätter bearbetningen om tillverkaren? De första symaskinerna tillverkades på 1800-talet. I Sverige började Husqvarna symaskinstillverkningen 1872, den första elektriska komm 1920 (Pilups & Theba 1989). Siffrorna tycker jag kan även stå för utbredning av symaskiner i Norge. Dessutom syr jag självfrån Orienten tillsammans med andra symboler. De äldsta åttebladroserna hittades på bönemattor från Persien från 1100-talet. (Store norske leksikon) Mönstret är kanske det vanligaste stickmönstret i Norge och står som symbol för Norges folkkonst. Men även i andra nordiska länder finns stjärnan som viktigt motiv. Tyvärr hittade jag ingenting om stjärnans betydelse och varför den är så populär i framförallt Norge. Förutom bården och sammetsbandet har livstycket ingen dekoration. Under forskningens lopp tvivlade jag mer och mer på att det här handlar om delar i en Hardangerdräkt. Stjärnan och pärlbroderiet får en att tro det. Men formen på ringningen är annorlunda: på Hardangerdräkten visar den nästan uteslutande en karaktäristisk spets som ej finns på mitt undersökta föremål. (Norsk folkemuseum 1994, s. 50; Moe 2014, s. 15; Durán 2011, s. 155) Dessutom är ringningen oftast rikt broderad och inte så enkelt. Hardangerdräkten, ett väldigt populärt bildmotiv i Norges nationalromantik (Durán 2012, s. 129), påverkade dock starkt dräkten i Voss (Snowden 1976, s. 76). Båda regionerna ligger i provinsen Hordaland och gränsar till varandra. Vossdräktens livstycke visas i litteraturen utan Hardangerdräktens speciella spets och med en enkel kant på ringningen i ylle eller sammet (Durán 2012, s. 132) . På alla illustrationer som jag hittade är kanten däremot alltid grön (Durán 2012; Stuland 1980; Garborg 1917). Därför kan jag inte vara helt säker på att livstycket verkligen härstammer från Voss. Hur användes dräktdelarna? Vilka ytterligare kläder kompletterar dem? Livstycket och bröstplattan kompletteras med en vit skjorta med hardangersöm på manschetter och krage, en lång, mörkblå kjol i ylletyg, ett vitt förkläde och ett skärp med (pärl-)broderi som är så bred att den täcker krokorna som stänger livstycket. (Stuland 1980) Jag tror inte inte att föremålen var del i en bröllopsdräkt. Då brukade vara kläderna mycket mer utsmyckade. (Crabtree&Stallebras 2002, s. 145; Garborg 1917, s. 17; Durán 2013, s. 82) Livstycket verkar enkelt och därför tror jag inte att det var del i en högtidsdräkt. Men även om dräktbärandet i Norge är mycket vanligare än i Sverige eller Tyskland idag, så används även enkla dräkter idag oftast bara vid speciella högtider. Om jag visste att plaggen tillverkades och användes på 1920-talet skulle jag säga att de var enkla vardagskläder. Är de däremot av modernare slag är det mycket mer trolig, att det användes vid högtider. Mina fram- & motgångar Ganska snart började jag ångra mitt beslut att forska just kring norska textilier. Litteraturen finns oftast inte översatt till svenska och det är därmed tufft att läsa för mig. I början av min forskning hade jag hoppats att få fram lite tydligare när när livstycket hade tillverkats. Det har jag tyvärr inte lyckats med. Och även att identifiera materialen är svårt, när man bara får titta på föremålet. Det finns mycket litteratur om norska dräkter och jag trodde att jag kommer att kunna identifiera varifrån dräktdelarna kommer. Men det var svårare än jag hade tänkt mig. Det finns rikligt med litteratur om Hardanger- och Telemarksbunaden, men uppgifterna om de andra provinserna är inte så prominenta. Ganska snart fick jag tanken att det här inte handlar om Hardangerdräkten, men plagget ville inte riktigt passa in i andra dräkttraditioner. Det kan väl vara så att förmålen är relativt nya. Det betonas ofta i litteraturen, att den norska dräktkulturen är i ständig rörelse. Det finns vissa grundformer och -mönster, men de varieras och utvecklas hela tiden. Ur en artikel i Hemslöjdstidningen 2007/4: ”Under andra halvan av 1800-talet blir det svårare att läsa klädedräkten utifrån tid, status och hemmahörighet. Rörligheten ökar,, mycket, både för hand och med maskin. Från min egen erfarenhet vågar jag påstå att det här inte handlar om ett professionellt arbete. Sammanfattningsvis är plagget alltså definitivt inte äldre an 150 år och syddes troligtvis av en amatör, kanske av bäraren själv. Det var naturligtvis mycket vanligt. Och även om man kan köpa fina bunader idag, är det egna arbetet på och med dräkten fortfarande aktuellt. Sedan ägnade jag mig åt bröstplattan och dess pärlbroderi. Bröstplattan kan ha olika namn på norska, såsom bringelut, bringklut, bringestykke eller bringeduk (Stuland 1980; Garborg 1917). Den är tillverkat av samma slags rött tyg, fast färgen skiftar litegrann, tyget är mattare och grövre. Det kan betyda att båda delarna inte syddes vid samma tillfälle. Jag kan mycket väl tänka mig att man hade olika bröstplattor som man brukade byta ut beroende på tillfälle. På överkanten sitter igen ett svart sammetsband som dekoration, baksidan består av grönt tyg. På framsidan hittar man ett hål som visar bröstplattans mellanfoder: en grov, brun vävnad. Bortsett från den verkar det inte finnas någon annan typ av förstärking, även om plattan känns relativt styv. Av vilket material tillverkades alltså dräktdelarna? Det är svårt att säga genom bara att titta på materialen. Det röda tyget verkar som ett ylletyg, som ruggades upp, kanske genom valkning. Tyget är vävt och kan därmed vara vadmal eller kläde. Det kännetecknande för vadmalen är att man inte längre kan urskilja bindning eller enskilda trådar. Men det kan man här och därför antar jag att det handlar om kläde. Mellanfodret, som man kan se genom hålet, är kanske en grov vävnad av sisal eller jute. Det finns litteratur om norska dräktdelar, men jag hittade ingenting om vanligt fodermaterial. På digitaltmuseum.se hittade jag dock uppgifter om en ”Bringeduk til Hardangerbunad“ från början av 1900-talet: ”Bringeduken har form som eit hus opp-ned. Duken er av raud ull med brei svart fløyelsbord oppe. Perlebroderi med blomar og border. [...] På baksida er duken fora med flanell, mellom dette og ullduken er lagt grov jute.” Iallafall ulltyg och jute verkar ha varit vanliga material vid tillverkningen av bringedukar. Det vita och det gröna tyget tror jag är bomull. Det rika pärlbroderiet var det som förvånade mig direkt från början. Det känndes väldigt exotiskt i samband med norska dräkter. Kan det verkligen stämma att plagget kommer från Norge? Bröstdukar härstämmer från modedräktens bröstduk från 1400-talets slut. Den förekommer i dansk, skånsk, tysk och norsk dräktskick. (Hemslöjd 1998) Pärlbroderade bröstdukar är ett kännetecken för Hardangerdräkten. (Crabtre & Stallebras 2002, s. 143, 157; Snowden 1976, s. 76; Durán 2013, s. 82) Men pärldekorationen kan också finnas på andra dräktdelar, t ex livstycket eller huvudbonader till högtider. Bröstplattan som jag undersökte visar ett pärlbroderi med både små, runda pärlor (ungefär 2 mm breda) och långa, smala rörpärlor, som är mellan 1,1 och 1,3 cm långa. De bildar ett triangelformat motiv hela och halva stjärnor och rika bårder. Färgerna skiftar från vit, gul/ guld över grön och blå till brun och svart. Jag vet dock inte vilket material de består av. Jag antar att det handlar om glaspärlor. Pärlorna fästades med latmansmetoden. (Henschen 1991, s. 67, 69) Det betyder att pärlorna inte syddes på tyget en efter en, utan att man tar några pärlor på nålen, syr ett långt stygn och fästar därefter tråden mellan pärlorna med några få tvärstygn. På det sättet går broderiet mycket snabbare. Vilken betydelse har stjärnmotivet? Motivet kallas för åttebladrosen eller selburosen på norska. (Durán 2013, s. 82; wikipedia.no) Stjärnor har i alla folkkulturer varit populära mönster. Åttebladrosen kommer, lanthandlarna bestämmer alltmer utbudet, som blir mer likartat.” Kanske är det alltså omöjligt idag att bestämma var föremålen kom ifrån. madeinnorwaynow.no och norskflid.no säljer klassiska dräkter med moderna inslag. Plaggen påminner starkare om mode än om dräkter. Det visar att dräktskicket i Norge inte är statisk utan lever, är i rörelse och tar inspiration från modern tid och utvecklas därmed hela tiden. Folk og klede – skikk og bruk. Festskrift till Aagot Noss. 1994. Norsk folkemuseum, Oslo Stuland, Gudrun (1980) Hardangerbunaden før og no.Fabritius Forlagshus, Oslo Moe, Anne Kristin (2014) Broderte Bunader – Hundre år med norsk bunadhistorie. Duran Publishing Crabtree, Caroline Pam Stallebras (2002) Beadwork – A World Guide. Thames & Hudson Ltd., London Grannlåt som glittrar och blänker – Pärlbroderade skånska bröstdukar . (1998) Hemslöjden, 1998/5 Klädedräktens magi, textil över gränsen 1750 – 1905. (2007) Hemslöjden, 2007/4 Garborg, Hulda (1917). Norsk klædebunad. H. Aschehoug & Co., Kristiania Henschen, Marie (red.) (1991). Hemmets handarbetslexikon Opus-Ribb. Band 12. Fogtdal, Malmö Snowden, James The folk dress of Europe. (1976)Mills and Boon Ltd, London Durán, Laila Scandinavian folklore 1. (2011) Duran Publishing, Märsta Durán, Laila Scandinavian folklore 2. (2012) Duran Publishing, Märsta Durán, Laila Scandinavian folklore 3. (2013) Duran Publishing, Märsta Pilups, Brita Elisabeth Theba, Broderi - Måla med tyg, tråd och garn. (1989) Utbildningsförlaget Brevskolan, Stockholm http://www.madeinnorwaynow.no/ Store norske leksikon – selbustrikking https://snl.no/selbustrikking http://www.norskflid.no/ http://digitaltmuseum.se/ http://no.wikipedia.org/wiki/Selburoseimage/jpeghttps://collections.smvk.se/carlotta-vkm/web/image/blob/2357216/LSK2004.03.0006-0007.jpghttps://collections.smvk.se/carlotta-vkm/web/image/zoom/2357217/LSK2004.03.0006-0007.jpghttps://collections.smvk.se/carlotta-vkm/web/image/blob/2357214/LSK2004.03.0006-0007.pdfhttp://kulturarvsdata.se/resurser/License#by-nc-ndVärldskulturmuseetStatens museer för världskulturhttp://kulturarvsdata.se/SMVK-VKM/objekt/103021http://kulturarvsdata.se/SMVK-VKM/objekt/103020http://kulturarvsdata.se/SMVK-VKM/arkiv/html/2357212http://kulturarvsdata.se/SMVK-VKM/arkiv/xml/2357212http://kulturarvsdata.se/SMVK-VKM/arkiv/rdf/2357212