1.12024-03-23Korea collections - Goryeo - Ceramics 2, Keramik, CeramicsRådata866796showcaseStatens museer för världskultur - Östasiatiska museetSMVK-OMMonterdelhttp://kulturarvsdata.se/SMVK-OM/showcase/866796- Diarienummer -, 2De allra flesta keramikföremål i den här delen av samlingen är grönglaserade så kallade celadongods; den keramik som är mest typisk för Goryeodynastin (918-1392). I Korea kallas den här typen av keramik för "cheongja" som betyder "blågrönt gods", men i Väst används benämningen "celadon" som även den anspelar på kärlens gröna färg.
Man tror att det var kinesiska keramiker från Yue-ugnarna i det som idag är Zhejiangprovinsen som lärde upp koreanska keramiker i tillverkningen av kärl med celadonglasyr och på 900-talet hade den inhemska koreanska tillverkningen kommit igång. Den typiskt gröna färgen fick man fram genom att stryka fältspatsglasyr med lågt järnvärde på vackert stengods och sedan bränna i ugn med nedsatt syretillförsel. De mest slående resultaten av den här tekniken ser man på gods tillverkade under 1100-talet. De har en slät, mycket levande grön glasyr som också kallas "bisaek" - jadefärgad. Olika tekniker användes för att dekorera kärlen, bland annat ristning och formpressning. Man gjorde även utskurna och inlagda arbeten och målade ytan med järn- och kopparoxid eller guld, eller strök på lager av röd ockra eller vit engobe. Djur, frukter och växter utgjorde de vanligaste mönstren på dekoren. Den inläggningsteknik som kallas "sanggam" räknas, ur konsthantverkssynpunkt, som en av Goryeodynastins viktigaste bidrag till historien, och i den här delen av samlingen kan man se en mängd olika varianter på hur tekniken har använts. En stor del av kärlen med celadonglasyr i den här samlingen är tegods. Det speglar den spridning och utveckling av tekulturen som ägde rum i de övre klasserna i Korea under Goryeo.
Utöver celadongods, som var till för de övre sociala klasserna, fortsatte även oglaserade kärl, som föremål 29, att tillverkas under Goryeo på liknande sätt som under tidigare epoker. Man tillverkade också keramik med svart eller brun järnglasyr (26) som påminner om keramik som tillverkades i Kina under Songdynastin.The great majority of ceramics in this category are green-glazed or “celadon” wares, which is the most representative kind of ceramics produced during the Goryeo dynasty (918–1392). While in Korea this type of ceramic is called "cheongja" - meaning blue-green wares – the term “celadon” has been used in the West and likewise refers to the green colour of these wares.
It is assumed that the early production of celadon wares was instructed by potters from China, from the Yue kilns in present-day Zhejiang Province. By the 10th century, Korea produced its own celadon wares. The typical green colour was attained by applying a feldspar glaze with little iron content to the refined stoneware body and firing in a reduced oxygen atmosphere. The most remarkable results were achieved in the 12th century, a smooth glaze with a vibrant green colour, also known as “bisaek” – jade colour. Celadon ceramics were decorated by incising, carving, press-moulding and inlaying, by painting the surface with iron and copper oxide or gold, or by applying layers of red ocher and white slip. Animal, fruit and plant shapes were most popular. The inlay decoration technique, called “sanggam,” counts as one of the major accomplishments of Goryeo artistry and is displayed in great variety in the objects in this category. Many of the celadons the collection are tea wares, which is closely related to the development and proliferation of tea culture (among the upper class) in Korea during the Goryeo period.
Apart from celadon wares that were produced for the higher social stratum, unglazed stoneware vessels, like the object with the number 29 (see Ceramics 1) that had been produced in a similar fashion in earlier periods, continued to be supplied throughout the Goryeo period. Furthermore, Goryeo potters also produced ceramics with black or brown iron glazes (No. 26, see Ceramics 1) which followed similar ceramics produced in Song dynasty China (960–1279)., 본 페이지에서 소개하고 있는 유물들은 주로 녹색 유약이 시유된 고려 청자로 구성된다. 고려청자는 통일신라시대 말 제작되어 고려시대(918-1392)에 전성기를 맞이한 녹색 유약이 입혀진 도자를 말한다.
고려 초기의 도공들은 현 중국 저장성(Zhejiang Province) 지역에서 생산된 유(Yue) 자기 도공으로부터 제작기술을 배운 것으로 추정되며10세기경에 이르러 독자적으로 청자를 제조할 수 있게 되었다. 고려청자는 규석에 1-3% 정도의 철분이 함유된 유약을 도자에 입혀 섭씨 1300도의 고온에서 구은 것을 가리킨다. 이 때 가마의 고온으로 인해 도자의 표면에 산소가 부족해지고 이 때 발생한 광반사에 의해 녹청색을 띠며 청자가 된다. 12세기에 들어와서 녹청색 자기에 유약으로 유려하게 광택을 낸 “비취색”이 등장하여 품격 있고 수준 높은 고려 청자의 상징적 특징이 되었다. 청자에는 음각 · 양각 · 압출양각 · 상감기법과 산화동을 안료로 사용하는 동화(진사)기법, 금을 칠하는 기법인 화금기법, 철화(鐵畫) 안료를 칠하고 그 위에 백토(白土)를 바르고 청자유약을 바르는 등의 다양한 장식 기법이 사용되었다. 문양으로는 동·식물과 과일이 가장 즐겨 사용되었다. 특히 고려청자에 적용된 고려 고유의 상감기법은 바탕에 무늬를 새기고 다른 종류의 흙을 메워 넣는 방법을 가리키는 것으로 매우 특징적이다. 본 페이지에서는 상감기법을 이용한 다양한 고려 청자의 아름다움을 감상할 수 있다. 여기에서 소개하고 있는 고려청자는 대체로 다구(茶具)로 고려 시대 차 문화의 전파와 발전상을 엿볼 수 있다.
고려 왕실과 귀족들이 즐겨 사용하던 고려청자 외에도 유물29호와 같이 이전 시대의 기법을 이어나간 유약칠이 되지 않은 도기도 계속 생산되었다. 뿐만 아니라 고려시대의 도공들은 송나라의 도자기와 유사하게 검은색과 갈색을 띠는 흑갈유 도기(유물 26호 참고)를 생산하기도 하였다.
, 도자기image/jpeghttps://collections.smvk.se/carlotta-om/web/image/tn/908917/GorCer2-b.jpghttps://collections.smvk.se/carlotta-om/web/image/zoom/908916/GorCer2-b.jpghttp://kulturarvsdata.se/resurser/License#byUppgift om fotograf saknasStatens museer för världskulturhttp://kulturarvsdata.se/SMVK-OM/exhibitionpart/845258http://kulturarvsdata.se/SMVK-OM/showcase/html/866796http://kulturarvsdata.se/SMVK-OM/showcase/xml/866796http://kulturarvsdata.se/SMVK-OM/showcase/rdf/866796