1.3.02026-11-04träsnitt, bildkonst, print, woodblock, woodcutRådata104547objektStatens museer för världskultur - Östasiatiska museetSMVK-OMFöremålhttp://kulturarvsdata.se/SMVK-OM/objekt/104547OM-1998-0070Träsnitt, Toyokuni III, Japan, Edo.Träsnitt (kabuki-motiv; oban-format) i färger, föreställande en inomhusscen med fyra personer varav två är män. Mannen längst till vänster håller i en samisen och en hatt, medan mannen i mitten av bilden håller i en tobakspipa och greppar tag i armen på den ena kvinnan som vänder sig bort (på armen har hon en tatuering och det är sannolikt att hon spelar prostituerad och att tatueringen är ett sponsornamn). Den andra kvinnan står bakom de två. I övre högra hörnet finns två överlappande kartuscher med typiska kabuki-tecken. 1857. Kabuki-teatern Kabuki-teatern är en av de mest kända teaterformerna i Japan och har ursprung i tidigt 1600-tal. Publiken bestod främst av de välbärgade stadsborna. Under tiden mellan 1603 och 1629 stod främst kvinnor på scenen (onna kabuki). Pionjären Izumo no Okuni framförde i Kyoto och Edo ”excentriska danser” (kabuki odori), ofta i manskläder och med utländska inslag som halsband med kors. Från 1629 förbjöds kvinnor att agera och istället var det främst unga män eller pojkar som uppträdde (wakashu kabuki). Både kvinnorna och de unga männen var ofta involverade i prostitution. Bland annat p g a de många striderna om dem tilläts från 1652 enbart vuxna män med rakad främre del av hjässan att uppträda. Berömda spelstilar för mansroller är en ”överdriven”, kraftfull spelstil (aragoto) och en mjukare, mer realistisk stil (wagoto), ursprungligen från Kansai, d v s området kring Osaka. De män som specialiserade sig på kvinnoroller kallas onnagata (oyama), de män som spelar män tachiyuki eller tateyaku. Dockteatern (bunraku eller joruri) och kabuki-teatern påverkade varandra ömsesidigt från sent 1600-tal. En av Japans mest kända pjäsförfattare, Chikamatsu Monzaemon (1653–1724) skrev pjäser för både dockteatern och kabuki. 2005 utnämnde UNESCO kabuki till ”Masterpiece of Oral and Intangible Heritage of Humanity” inom kategorin “Intangible Cultural Heritage”. Kabuki är bland mycket annat känd för sin tidigt relativt tekniskt avancerade scenteknik. Bland annat kan nämnas maskineri som gjorde det möjligt för aktören att snabbt dyka upp på olika ställen och vridscenen (mawaributai) som uppfanns 1758 och som gjorde snabba scenbyten möjliga. Själva föreställningarna var på dagtid eller så länge det fanns tillräckligt med ljus. Redan före kl 7 på morgon var en vanlig starttid, vilket gjorde att en del i publiken övernattade i närheten för att kunna få bra sittplatser. Priset på biljetter varierade kraftigt och berodde på skådespelarnas popularitet och en utbredd stjärnkult. På kabuki-scenerna syntes förr både dagsaktuella och historiska ämnen. För att undgå censuren förkläddes samtida dramer med samurajroller till historisk tid eller ”fiktiviserades” (personerna gavs t ex andra namn än det verkliga, även om betraktaren förstod vem som avsågs). Ett exempel på det är en välkänd kabuki-pjäs, Kanadehon Chushingura, ibland kallad ”De 47 herrelösa samurajerna (ronin”). Chushingura är fortfarande tema för årliga TV-produktioner och filmer. Den baseras på en verklig händelse från omkring år 1700 och förlades till tidig Muromachi-period (1392–1573) för att undgå shogunatets censur. Inte sällan fick teatrar stängas efter censur och antalet teater-byggnader kontrollerades. Kabuki-dramerna var en kommenterande observatör av det samtida nöjeslivet, men även en kritiker av det pågående militära styret. (Baserad på text från utställningskatalogen Japan. Föremål och bilder berättar. 2011, s 55, 62). /PH , Japansk tatueringskonst av mästaren Horiyoshi III, ÖM 25/8-05-29/1-06., Gåva från Utagawa Society of Japan (Utagawaha Monjinkai), H:36, B:25 cm, Kabuki-motif: scene with four persons. Utagawa Kunisada (Toyokuni III, 1786-1865). Woodblock print on paper. 1850-60s., Kabuki-motiv: scen med fyra personer. Utagawa Kunisada (Toyokuni III, 1786-1865). Träsnitt på papper. 1850-60-tal. . Östasiatiska Museet. Mannen längst till vänster håller i en samisen och en hatt. Mannen i mitten håller i en tobakspipa och greppar tag i armen på kvinnan med en namntatuering på armen. Hon är sannolikt en av ”den flytande världens” kvinnor och tatueringen är hennes älskares namn. The man on the lefthand side holds a samisen and a hat. The man in the middle holds a tobacco pipe and grasps the arm of a woman who has a name tattoo on the arm. Probably she is one of the ladies of ”floating world” and the tattoo is her lover´s name., Japan, Japansk tatueringskonst, Braw, Monica, Holmberg, Petra & Myrdal, Eva (2011). Japan: föremål och bilder berättar = Japan : artefacts and images tell the story. Stockholm: Östasiatiska museetFörvärvadUtagawa Society of Japan (Utagawaha Monjinkai)TillverkadUtagawa Kunisada (Toyokuni III)1857UrsprungJapanimage/jpeghttps://collections.smvk.se/carlotta-om/web/image/tn/384561/representationhttps://collections.smvk.se/carlotta-om/web/image/zoom/384560/representationhttp://kulturarvsdata.se/resurser/License#byUtagawa Kunisada (Toyokuni III)Statens museer för världskulturhttp://kulturarvsdata.se/SMVK-OM/samling/10003640http://kulturarvsdata.se/SMVK-OM/exhibition/608547http://libris.kb.se/bib/12149975http://kulturarvsdata.se/SMVK-EM/name/27960869http://kulturarvsdata.se/SMVK-EM/name/3213447http://kulturarvsdata.se/SMVK-OM/objekt/html/104547http://kulturarvsdata.se/SMVK-OM/objekt/xml/104547http://kulturarvsdata.se/SMVK-OM/objekt/rdf/104547