1.3.02026-06-05dräkt, hakama [[Etno]]Rådata1023367objektStatens museer för världskultur - Etnografiska museetSMVK-EMFöremålhttp://kulturarvsdata.se/SMVK-EM/objekt/10233671887.08.2713, V.57.225Dräkt för shintoistisk överstepräst. Består av följande plagg: Underkimono av skärt bomullstyg med ärmar och halslinning av röd satin, öppen i sidorna. Byxor av styvt vitt ofodrat siden med knytband av samma material. Kimono av samma material som byxorna med långa vida ärmar samt ett brett horisontalt veck på ryggen. Halslinning med insydd snodd samt hahe av ben. (Orig.kat. nr. V.57. 225) Obi av samma material som dräkten. Bredd: 3,5 cm. Längd: 270 cm. Tokio [ocr]Dräktensemble för "shintoistisk överstepräst" (enligt generalkatalogen) bestående av ytterplagg (A), byxor (B), underplagg (C) och bälte (D). Byxkjolen (B) är tillverkad av vitt tuskaftat stärkt tunt sidentyg med två knytband i vardera sida. Den har en öppning i grenen och vida sidöppningar. Hakama och variationer på detta plagg har använts av både män och kvinnor sedan Heian-perioden (794-1185). Det kunde t ex bäras under övrig klädsel för kvinnor (närmast under mo, ett kjolliknande plagg, öppet framtill). Under Kamakura-perioden (1185-1333) bar kvinnor röda hakama över vita kimono, en nära föregångare till miko-klädseln (assistenter till shintopräster) ända in i våra dagar. Efter denna tid var det huvudsakligen ett manligt plagg och användes framgent främst av män i högre samhällsställning eller som här i rituellt bruk. Använda med västen kataginu var det samurajens formella klädsel (och kallas tillsammans kamishimo). (PH) Kimono Kimono betyder ”något att ha på sig” och är samlingsnamnet på ett centralt plagg för både män och kvinnor, unga och gamla. Ordet kimono började användas på 1700-talet, enligt andra källor sent 1800-tal. Vanligt är specialtermer för specifika plagg, som för kimonon med liten ärmöppning vid handleden (kosode) eller avslappnat vardagliga bomullskimono (yukata). Man skiljer även på ”inhemsk klädsel” (wafuku) och västerländskt påverkad (yofuku). Tillskärningen är tekniskt enkel. En rulle på mellan tio och tolv meter med tygbredd ca 36 cm behövs till ett plagg. Tyget används ofta som en yta för broderi- och färgningstekniker utöver vävningen som dekorationsteknik. Kimonon är som de flesta kläder föränderlig och har varierande visuella uttryck under tidens gång. Kimonon är starkt betydelsebärande. Ur varje element, som ärmarnas utformning, hur den bärs, vilka färger och mönster den har, vilket material den är gjord av, kan man utläsa något viktigt. Dam- och herrknäppning existerar inte. Historiskt sett stänger alla kimonon till höger, enbart på avlidna personer läggs den med omlott åt vänster. Kimonons rötter finns främst i Kina, men även i Korea. Tidiga exempel på avbildningar av människors utseende är gravfiguriner (haniwa) i lergods från Kofun-perioden (ca 300–538 e v t). Under Heian-perioden (794–1185) använde hovet underplagg som liknade kimonon under sina lager med vida dräkter (uchigi eller junihitoe). De som kroppsarbetade, t ex hantverkare och bönder, bar också kimonoliknande plagg (bl a happi). Under Muromachi-perioden (1392–1573) började kimonon slå igenom brett. I och med detta blev Japan också ett av de mest framträdande modeländerna i världen. Detta accentuerades under Edo-perioden, särskilt genom den växande stadsbefolkningen. Efter en period av androgynitet i klädseln framträdde under 1700-talet tydligare skillnader mellan vuxna mäns och kvinnors klädsel. Under 1600-talet uppstod ett mode med breda ärmar (furisode) för unga ogifta kvinnor, som hade rötter i barns klädsel 300 år tidigare. Den extra vidden på ärmen ansågs charmig och det kunde senare för unga kvinnor vara en del i flirten att svänga med ärmarna. När bältet (obi) blev bredare växte även ärmarna och nådde sin maximala bredd under andra hälften av 1700-talet. Medan stadsbornas (chonin) kvinnor använde furisode vid högtidliga tillfällen kunde döttrar till länsherrar och förmögna köpmän använda plagget till vardags. Även kvinnliga underhållare, t ex geishor, och prostituerade bar furisode. (Baserad på text från utställningskatalogen Japan. Föremål och bilder berättar. 2011). /PH [[Etno]], Delsamling 1887.8.2489-2867 är inköpt i Tokyo och består av sandaler, skor, handdukar, ätpinnar, symboliska svärd, många rituella och religiösa föremål och figurer, klädedräkter mm. (PH 960506), Japan, Brand Etnografiska museet (2012), Vanadis världsomsegling (1883-1885), Vanadis - 09 JapanFörvärvadStolpe, HjalmarBrukadTokyoUrsprungAsien, Japanhttp://kulturarvsdata.se/SMVK-EM/samling/1003860http://kulturarvsdata.se/SMVK-EM/delobjekt/1023368http://kulturarvsdata.se/SMVK-EM/delobjekt/1352313http://kulturarvsdata.se/SMVK-EM/delobjekt/1352314http://kulturarvsdata.se/LSH/events/3554https://kulturnav.org/ad0e10b7-dea6-4ef9-942d-6c04899ed8c4http://kulturarvsdata.se/SMVK-EM/name/1001137http://kulturarvsdata.se/SMVK-EM/objekt/html/1023367http://kulturarvsdata.se/SMVK-EM/objekt/xml/1023367http://kulturarvsdata.se/SMVK-EM/objekt/rdf/1023367139.691667,35.689444