Befolkning och språk i Anderna
Ecuador
10,5 miljoner invånare, 80% indianer och mestiser, 10% vita .
Officiellt språk: spanska, som talas av 93% av befolkningen.
Quechua är det största indianspråket.
Peru
22 miljoner invånare, 80% indianer och mestiser, 15% vita.
Officiella språk: spanska och quechua.
De största indiangrupperna är aymara och quechua.
Bolivia
6,7 miljoner invånare, 80% indianer och mestiser, 10% vita.
Officiella språk: spanska, aymara och quechua.
40% av indianerna kan inte tala spanska.
Quechua var Inkaimperiets officiella språk och är fortfarande
det största bland indianspråken. Guarani talas också av många.
Chile
13 miljoner invånare, 30% indianer, 65% vita.
Officiellt språk: spanska.
Argentina
32 miljoner invånare.
Officiellt språk: spanska.
Indianbefolkningen, ca 50.000 individer, bor i nordligaste
och sydligaste delen av landet.
Metall
Sedan de första människorna förvandlats till sten
fanns inga kvar som kunde dyrka gudarna.
Uichama bad då sin fader Solen att skapa en ny mänsklighet.
Solen sände tre metallägg till jorden:
ur den första som var av guld uppstod hövdingen och aristokratin,
ur den andra som var av silver deras hustrur,
och ur det tredje som var av koppar det arbetande folket.
När Inca Yupanqui invaderade landet i norr
– det som senare skulle bli Ecuador –
knöt han an till den lokala skapelsemyten om de tre guldäggen,
men han ändrade den på några väsentliga punkter:
Solen blev hans egen far,
hans egen släkt uppstod ur guldägget och prästerna ur silverägget
medan det arbetande folket fortfarande kom ur kopparägget.
Textilier
På 1920-talet gjorde arkeologerna rika gravfynd
i den torra ökensanden i Paracas–Nazca.
De hittade mumier inlindade i hundratals färgsprakande textilier.
Materialet var bomull och ull av lama, vicuna eller alpacka:
broderier i hundratals färger sydda med kaktustaggar och metallnålar,
tiotusentals meter tunna tunna trådar i invecklade mönster.
I ett skriftlöst samhälle fungerade dessa rika bildmönster som ett språk,
ett uttryck för människornas religion och syn på kosmos och världen.
Textilierna tycks vara gjorda enbart för att följa de döda i livet efter detta.
Paracastextiliernas mönster visar att det har funnits kulturutbyte både längs kusten och mellan låg- och höglandet. Paracaskulturen hade sannolikt stor betydelse
i området under ca 450 år, dvs 600-150 f.Kr.
Keramiken berättar
Keramikkärlen berättar om glädje och sorg, om födelse, sjukdom och död,
om vardagens små bestyr och religionens mysterier.
Man kan i detalj studera vapen, klädedräkter och byggnadssätt
och också få insikt om religiösa föreställningar och ceremonier.
Vid sidan av de fritt modellerade lerkärlen fanns en annan typ av keramik
med släta ytor, prydda med konturtecknade figurer.
Norra kustlandets blomstringstid följdes av en förfallsperiod
då lerkärlens olika delar och ornament
tillverkades i formar för att sedan fogas samman.
Vid bränningen blev kärlen svarta och därför kallas detta skede
den svarta keramikens period. Genom handel spreds dessa kärl över hela Inkariket.
Sländtrissor
Med sådana enkla och vackert dekorerade spinnverktyg tvinnades supertunna trådar av oöverträffad kvalitet. Textilexperter har funnit att 423 meter av den finaste bomullstråden bara väger ett gram!
Lima-kulturen (Peru), 100–300 e.Kr.
Idol
Kvinnlig, med halsprydnad och huvudduk
som hänger ned på sidorna.
I handen håller hon ett fyrkantigt föremål.
Hålen på sidorna antyder att föremålet kunde hängas.
San Pedro-kulturen (Chile), 400–1000 e.Kr.
Ask
På ena sidan syns ett ansikte med näsprydnad.
Asken har tydligen haft någon sorts lock.
Troligen har den använts för kalken
som tuggas med kokablad, mambe.
San Pedro-kulturen (Chile), 400–1000 e.Kr.
Bronsbägare med
; skrammelkulor i foten
Bägare gjordes i par och användes i ceremonier.
Majsöl, chicha, dracks till exempel under skördefesten.
Senare spanska krönikörer skrev att
”ingen dricker ensam” i Anderna.
Även skrammelljudet var ett viktigt inslag
i de religiösa ceremonierna.
Chimu-Inka (Peru), 1470–1530 e.Kr.
Rituella silverbägare
Ordet för bägare, kero, betyder trä.
I de tidigaste kulturerna var bägarna av trä.
Dessa två bägare utgör ett par.
Kanske representerar de månen och solen,
man och kvinna.......?
Chimu-Inka (Peru), 1470-1530 e.Kr.
Bägare med skrammelkulor i foten
Koppar och silverlegering.
Chimu-Inka (Peru), 1470-1530 e.Kr.
Bägare
Form och funktion kan härledas
tillbaka till Tiahuanaco-tid.
Schalnålar, tupu
av koppar eller brons.
Bolivia, höglandet 1000–1450 e.Kr.
Ceremoniell kniv, tumi
av koppar, tenn och brons med två avbildade apor.
Apor hölls som husdjur. Apan förknippades med
bilden av Inkans hustru, Coya, och därmed
förmodligen ”det kvinnliga”.
De ceremoniella halvcirkelformade knivarna tumi
var karaktäristiska för chimu- och mochica-folken,
men tillverkades senare i stora mängder
också av inka-folket som brukade avsluta skaftet
med en liten skulpterad figur.
Chimu-Inka (Peru), 1470–1530 e.Kr.
Yxblad
av brons. På de flesta håll användes sällan metall
i verktyg och husgeråd. Endast rituella föremål tillverkades i metall. De tidiga kulturerna
i Anderna var dock ett undantag.
Tiahuanaco-kulturen (Bolivia), ca 200–800 e.Kr.
Hacka
av brons.
Chimu-kulturen (Peru), 1100–1470 e.Kr.
Yxa
av brons med tygfragment under ärglagren.
Chimu-kulturen (Peru), 1100–1470 e.Kr.
Yxa
av brons.
Chimu-kulturen (Peru), 1100–1470 e.Kr.
Kniv
av brons med tvärhandtag av trä.
Chimu-kulturen (Peru), 1100–1470 e.Kr.
Kniv eller yxhuvud
av brons.
Chimu-kulturen (Peru), 1100–1470 e.Kr.
Dansskallra
av brons. Musikinstrument
Chimu-Inka-kulturen (Peru), 1100–1533 e.Kr.
Mejsel
av brons.
Chimu-Inka-kulturen (Peru), 1100–1533 e.Kr.
Pincetter
Förmodligen ett redskap för män
att rycka bort enstaka hårstrån med.
Männen hade sällan skägg.
Chimu-Inka-kulturen (Peru), 1100–1533 e.Kr.
Nål
av metall med öga.
Chimu-Inka-kulturen (Peru), 1100–1533 e.Kr.
Huvudprydnad
av kopparblandat guld i form av ett ansikte
omgivet av en krans av strålar, och ormhuvuden?
Avsedd att sättas på ett mumiehuvud?
Troligen från Nazca, 100 f.Kr.–700 e.Kr.
Huvudprydnad
av tunt guldbleck.
Korsformig, med stående figur.
Troligen från Nazca, 100 f.Kr.–700 e.Kr.
Diadem
av tunt guldbleck.
I mitten ett inpressat runt ansikte
omgivet av stiliserade strålar.
Troligen från Nazca, 100 f.Kr.–700 e.Kr.
Diadem
av tunt guldbleck med relief-ornamentik
gjord med hjälp av hammare, mejslar och punsar.
Troligen från Nazca, 100 f.Kr.–700 e.Kr.
Diadem
av tunt guldbleck.
Troligen från Nazca, 100 f.Kr.–700 e.Kr.
Diadem
av tunt guldbleck
Troligen från Nazca, 100 f.Kr.–700 e.Kr.
Runda skivor
av tunt guldbleck.
Pressad eller hamrad dekor av fjäderormar.
I mitten ett litet hål för att kunna fästas på kläder.
Troligen från Nasca, 100 f.Kr.–700 e.Kr.
Mumiemask
av guldbleck, tillverkad i tre delar, som nitats samman.
Näsa och mun i högrelief, troligen drivna över en träform. Ögon av snäckskal.
Mochica-kulturen, 100 f.Kr–600 e.Kr.
Näsring av guld
Ringens ändar är förtjockade,
troligen för att inte näsan ska skadas.
Ingen dekor.
Troligen Mochica (Peru), 100 f.Kr.–600 e.Kr.
Textilfragment
Ancon, Peru, 1200 f.Kr.–400 e.Kr.
Textilfragment
Troligen Paracas/Proto-Nazca, 300–100 f.Kr.
Väska
med två tofsar på sidorna.
Nazca (Ica, Peru), ca 500 e.Kr.
Väska
Den ena sidan dekorerad med gula och gröna stjärnor, den andra med
; rader av lamadjur i grönt och vitt.
Prydnadsparti med stiliserade fiskmotiv.
Den övre delen av väskan saknas.
De flesta av de funna väskorna innehåller kokablad.
Nazca (Ica, Peru), 500 e.Kr.
Väska
dubbelvävd i vitt och brunt.
Prydnadspartiet har rombmönster i rött, gult och brunt.
Nazca (Ica, Peru), 500 e.Kr.
Band
med tre tofsar i fint snörmakeriarbete och bjällror.
Nazca (Ica, Peru), 500 e.Kr.
Praktjacka, huapil
Ornamentik i en stil som anses
härstamma från den äldsta höglandskulturen,
Tiahuanaco, 200–800 e.Kr.
Mönsterbård
Detalj av dräkt som myllrar av
kustfolkets mytologiska havsvidunder.
Tiahuanaco-stil, 200–800 e.Kr.
Fragment
med mönster.
Tiahuanaco-stil, ca 200–800 e.Kr.
Vävnad
Chimu-kulturen, 1000–1450 e.Kr.
Inka-väldet fick ärva en 3000-årig textilkonst,
utvecklad i de tidigare kulturerna i området.
De förnämligaste textilierna hade framställts
i Paracas, redan 500 f.Kr.–100 e.Kr.
I gravarna har man funnit broderade svepningar,
skjortor, pannband och kjolar.
Svepningarna är gjorda i bomull och ylle,
färgat i upp till 190 olika nyanser.
Mönstren är symmetriska. Där finns både fantasidjur
och naturalistiska djurfigurer. Blandningar mellan människa och djur är mycket vanliga.
Skål
dekorerad med ödlefigurer, bårder
och trappsteg som symboliserar Jorden.
Santa Maria-kulturen
(Mollecito, Argentina), 1250–1535 e.Kr.
Kragflaska
Diaguita-kulturen
(Catamarca, Argentina), 1320–1470 e.Kr.
Bägare
Diaguita-kulturen (La Toma, Argentina),
1320–1470 e.Kr.
Skål
dekorerad med tre stiliserade kolibrifåglar.
Kolibrin är en viktig symbol, också idag.
Liksom schamanen suger den ut sjukdom
ur människornas kroppar.
Nazca (Peru), 100 f.Kr.–700 e.Kr.
Aryball
Aryball-kärlen heter så
för att de liknar grekiska kärl med samma namn.
Pillaro, Ecuador, Inkariket, 1480-1533 e.Kr.
Skål
i form av människohuvud,
prytt med örn- eller kondorfjädrar,
som gör det möjligt att bege sig ut i kosmos.
Nazca (Peru), 100 f.Kr.–700 e.Kr.
Aryball
Chimu-Inka-kulturen, 1480–1533 e.Kr.
Aryball
Pillaro, Ecuador, Inkariket, 1480–1533 e.Kr.
Stigbygelkärl
Cupisnique- eller Salinar-kulturen
(Peru), 600 f.Kr.–200 e.Kr.
Lerkärl
Mochica (Peru), 100 f.Kr.–600 e.Kr.
Skål
med trappstegsdekor,
symbol för förbindelsen mellan
himmel och jord, dag och natt.
Cupisnique- eller Salinar-kulturen
(Peru), 600 f.Kr.–200 e.Kr.
Skål
Cupisnique- eller Salinar-kulturen
(Peru), 600 f.Kr.–200 e.Kr.
Bägare
dekorerad med panflöjter
Nazca 100 f.Kr.-700 e.Kr.
Lerkärl
en krigare i fågelmask,
med ceremoniell kniv och bjällror.
Mochica-kulturen, 100 f.Kr.–700 e.Kr.
Lerkärl
dekorerad med händer
som håller en flöjt mot en mun
och stiliserade fåglar.
Chancay-kulturen (Peru), 1000–1450 e.Kr.
Panflöjt
med elva pipor.
Nazca (Peru),100–700 e.Kr.
Bägare, kero
visar det dualistiska draget i den andinska världsuppfattningen. Tillvaron är uppbyggd av halvor eller par som kontrasterar och kompletterar varandra
uppe och nere, vänster och höger, osv.
Tiahuanaco (Bolivia), 600-1000 e.Kr.
Bägare, kero
med symboler för vågor, vatten, trappsteg,
jorden eller Anderna
Tiahuanaco (Bolivia), 600–1000 e.Kr.
Bägare, kero
Tiahuanaco (Bolivia), 600–1000 e.Kr.
Skål
Tiahuanaco (Arani, Bolivia), 600–1000 e.Kr.
Lerkärl, offergåva
Tiahuanaco (Arani, Bolivia), 600–1000 e.Kr.
Lerkärl, offergåva
Tiahuanaco (Arani, Bolivia), 600–1000 e.Kr.
Lerkärl, offergåva
Tiahuanaco (Arani, Bolivia), 600–1000 e.Kr.
Lerkärl, offergåva
Tiahuanaco (Arani, Bolivia), 600–1000 e.Kr.
Lerkärl, offergåva
Tiahuanaco (Arani, Bolivia), 600–1000 e.Kr.
Lerkärl, offergåva
Tiahuanaco (Arani, Bolivia), 600–1000 e.Kr.
Dubbelt lerkärl, offergåva
Tiahuanaco
; (Arani, Bolivia), 600–1000 e.Kr.
Lerkärl, offergåva
Tiahuanaco (Arani, Bolivia), 600–1000 e.Kr.
Skålfragment
Inka-typ (Peru), 1440–1535 e.Kr.
Kvinnlig figur
klädd i skjorta och skärp,
hittad på ett mumiehuvud.
Man vet inte vilken betydelse den hade,
troligen hörde den ihop med en manlig figur.
Chancay-kulturen (Peru), 1000–1450 e.Kr.
Flaska
i form av en padda.
Paddan är en symbol för regnet och växtligheten
som gör det möjligt att överleva
i det torra kust- och höglandet.
Mochica-kulturen (Peru), 100 f.Kr.–600 e.Kr.
Lerkärl
i form av en papegoja som äter majs.
Papegojan och majsen symboliserar fertilitet.
Chimu-Inka (Peru), 1450–1533 e.Kr.
Stigbygelkärl
Visar en man som sitter på någon sorts byggnad.
På huvudbonaden kunde man se
vilken del av inkariket någon kom ifrån.
Mochica (Peru), 100 f.Kr.–700 e.Kr.
Stigbygelkärl
dekorerad med krigare som sitter på ett berg.
Han bär hjälm, stora öronprydnader,
breda armband och på ryggen en stor väska.
Mochica-kulturen (Peru), 100 f.Kr.–700 e.Kr.
Bägare
Man ser människofigurer med kattdjurshuvuden.
I händerna håller de huvudtroféer.
Det mest storslagna en människa
kunde offra till gudarna var det egna livet.
Nazca (Peru), 100 f.Kr.–700 e.Kr.
Flaska
dekormålningen är kraftigt restaurerad.
Tiahuanaco (Peru), 100–1000 e.Kr.
Bägare
med trappstegsornament
Tiahuanaco (Nazca?, Peru), 100-1000 e.Kr.
Bägare
dekorerad med ansikte prytt med fjädrar
och huvudtroféer vid sidorna.
Nazca (Peru), 100 f.Kr.–700 e.Kr.
Ansiktsurna
bemålad och dekorerad med fjädrar.
Nazca (Peru), 100 f.Kr.–700 e.Kr.
Ansiktskärl
med enkel huvudbonad och öronpluggar.
Mochica-kulturen (Peru), 100 f.Kr.–700 e.Kr.
Ansiktsurna
Hela ansiktet är räfflat
och överlappen är deformerad.
Mochica-kulturen (Peru), 100 f.Kr.–700 e.Kr.
Lerkärl
Chimu-Inka (Peru), 1450–1533 e.Kr.
Lerkärl
Chimu-Inka (Peru), 1450–1533 e.Kr.
Visselkärl
Chimu 1000–1470 e.Kr.
Visselkärl
med dubbla kammare, musikinstrument.
Chimu 1000–1470 e.Kr.
Visselkärlen fylldes med vatten
och luften blåstes in genom näbben.
Bara genom att vrida och vända kärlet
så att luft kom in, kunde man få det att vissla.
Lerkärl
Chimu-Inka (Peru), 1450–1533 e.Kr.
Lerkärl
Chimu-Inka (Peru), 1450–1533 e.Kr.
Stigbygelkärl
Chimu-Inka (Peru), 1450–1533
Aryball
Inka (Peru), 1440–1534 e.Kr.
Aryball
Inka (Peru), 1440–1534 e.Kr.
Ceremoniell kniv, tumi
med handtag i form av en man
med ett tvåpipigt vattenkärl i händerna
och en huvudprydnad i filigranarbete.
Tillverkad av tunt guldbleck med inlagda ädelstenar.
Regnguden Naym-Lap.
Chimu (Peru), 1000–1470 e.Kr.
Yampara-kvinnor
festklädda inför en skördefest.
Härskardräkt
rekonstruktion efter arkeologiska fynd.
Chimu (Peru), 1000-1470 e.Kr.
Leave a comment
Here you can leave a comment. You have to supply an e-mail, an alias and you have to accept the agreements.