Header

Beskrivning: Gislestenen, även kallad Aspö runsten, runristning RAÄ Aspö 47:1 på Aspön, föreställande en man i toppig mössa kringslingrad av två ormar som försöker bita av honom öronen. Teckning av Sven Edblad omkring år 1967.

Anmärkning: Södermanlands runinskrifter 175 (Sö 175)

"Den fjärde ristningen som finns på gamla Lagnö, nu Hörns mark på en mot norr stupande bergknalle av ungefär 5 m höjd, c : a 700 m sydöst om kyrkan. Ristningen är en av de mest omskrivna i hela landskapet, så som vi strax skall erfara. Den visar en man i toppig mössa kringslingrad av två ormar, som söker bita av honom öronen. Inskriften har tolkats av många forskare all sedan 1600-talet, men trots att runorna är klara och entydiga, har någon klar och entydig översättning inte kommit fram. Här återges bara den senast framförda (Elias Wessén), vilken prövats gentemot alla tidigare och givetvis följande form: "Gislög (en kvinna) lät göra dessa märken efter Tord. Också Slode lät göra dem. Sant är det, såsom det blev sagt och såsom det blev tänkt". De faktiska upplysningarna står i högra slingan. De dunkla och obegripliga orden står i den vänstra. Jag kan inte förstå dem på annat sätt, än som ett lösryckt citat ur en av alla känd dikt. Innebörden kan vi nog aldrig komma åt. Som redan sagts, är denna runskrift mycket omskriven. Den var inte känd för den antikvitetsrannsakande prästen 1668, men 1694 ritade antikvarien Johan Peringskjöld av den och meddelade, att "ett märkeligt Runeberg är för några år sedan av hovmarskalken P. Bagge (på Lagnö), då han gått ut för att jaga, uppfunnit". År 1719 registrerades den på en lantmäterikarta som "Gisle sten". Va som gjorde ristningen så intressant för forskarna var, att den ansågs ge bevis för vad man då kallade för den svenska "vattuminskningen". Man hade naturligtvis set talrika spår av att Östersjön stått högre vid Sveriges kuster, men någon generell tolkning av dessa spår hade man inte funnit. Nu tydde några forskare slutet av inskriften sålunda: "Hitintill gick vattnet i min tid". Man ansåg sig på så sätt ha fått ett säkert bevis för "vatuminskning" och då man trodde sig kunna datera ristningen till 1330, så ansågs det vara en ofantligt viktig upptäckt. Många småskrifter skrevs därom, och framför allt talade man om Aspöstenen som vattuminskningsmonument. I bygden trodde man att minnet av Gislögs ristning i själva verket levat kvar på så sätt, att Gissleholmen och Gisslefjärden väster om Aspön fått namn efter henne och likaså skall namnet Gisle som mansnamn ha funnits ännu i början av 1800-talet i en släkt i Husby, härstammande från "Gislagubben på Aspö runsten". " / Ur Tosterö kommun (1968), sidan 17-19

"Ristningen finns på den branta norrsidan, 700 meter sydsydost om Aspa kyrka. Gislestenen är ett av de fornminnen till vilket folktraditioner har knutits. Man har ibland trott att personer med med namnet Gisle härstammar från figuren på ristningen. Gisle är ett medeltidsnamn, men här i socken levde det kvar så sent som under 1700- och 1800-talen. Stenens text: "Gislög lät göra dessa märken efter Tord, också Slode lät göra dem. Sant är det, såsom det blev sagt och såsom det blev tänkt" /Ur Runstenar i Södermanland (1984)