SKM 000777 :: skolplansch, plansch

Object description

Under denna tid eller i runt tal omkr. 2 000 f. Kr. uppträder i vårt land en förut okänd kultur, kännetecknad av de praktfullt smyckade, oftast båtformiga stridsyxorna, som utgjort värdighetstecken för männen, samt av den egenartade formen på de dödas gravar. Även keramiken har en från jägar- och åkerbruksbefolkningens avvikande form. Då blott ett lik ligger i varje grav- detta i motsättning till megalit-tidens massbegravning i stenkammargravarna - har man kallat detta egenartade inslag i den yngre stenålderns utveckling för enmansgravarnas kultur, med tanke på stridsyxorna nämner man den även stridsyxkulturen. Eftersom vid just denna tid det germanska språket rimligtvis bör ha förts till Norden, har man i denna nya kulturinvasion velat se de invandrade germanernas spår, och man har då pekat på, att stridsyxkulturen förgrenar sig ned åt Sachsen-Thüringen-området i Tyskland och i Weichselområdet samt längs det preussiska kustbältet: kulturen har alltså omspänt stora delar av mellersta, östra och norra Europe, områden, som indoeuropeerna måste ha genomvandrat för att nå Norden. På senare tid har man emellertid med allt större skärpa hävdat, att denna stridsyxkultur vilar på inhemska förutsättningar. Avgörandet får ställes på framtiden.

Object description

Historiska bilder: Yngre stenåldern. M. hängare och hörnskydd.

Nr. 294.

Efter en målning av Nils Asplund.

Utarb. av R. Söderberg och A. Nordén.

Tryckt: Bengtsons Lit. AB. Stockholm.

A.-B. P. A. Norstedt & Söner, Stockholm.

Text på baksidan: Norstedts planschserie över vårt lands klimat och kulturskeden efter istiden.

Våra växters och djurs invandringshistoria samt den mänskliga kulturens utvecklingsstadier.

Serien utarbetad av Rudolf Söderberg och Arthur Nordén samt konstnären Nils Asplund

Dagligt liv i en sörmlandsbygd under yngre stenåldern.

Skedets namn: Med hänsyn till klimatet: sub-boreal tid, med hänsyn till kulturens utvecklingsgrad yngre stenåldern; efter formen på de nu för första gången uppträdande, stora stenkammargravarna (== mega-lit-, 'storsten-') benämnes här ifrågavarande period döstiden. Bilden avser övergångsskedet mellan denna tid och gånggriftstiden.

Tid: C:a 2 000 år f. Kr.

Vårt land avskilt från Danmark och Östersjön genom ett salt innanhav som nu. Då landhöjningen särskilt norrut ännu ej hunnit verka tillräckligt länge, lågo stora delar av Södermanland och Uppland samt Norrlandskusten, som nu är fast land, fortfarande under vatten.

Klimatet var det gynnsammaste vårt land upplevat mellan istiden och vår egen tid: varmt och torrt. Årets medeltemperatur var omkr. 2 ½ grad C. högre än den nutida och klimatet därigenom i stort sett att likna vid Italiens nu. Skogsgränsen på fjällen låg c:a 200 m. högre än nu.

Växtvärlden: Landskapet fick sin karaktär av eken, som då bildade stora skogar ända upp i södra Norrland, Ädla lövträd såsom ask, alm, lind, lönn växte liksom alen och hasseln lika långt upp som eken. Boken invandrade i södra Sverige, och vinstocken växte ända uppe i Katrineholmstrakten, där vindruvan skördats av människan. Vattennöten (Trapa natans, utdöd i Skåne först i våra dagar) utbredde sig ända upp till Värmland. Av sädesslag ha i fynd från boplatser i Södermanland kunnat påvisas såväl sexradigt korn (känt bl. a. även från pålbyn vid Alvastra) som två slags vete (Triticum vulgare och Triticum dicoccum) och möjligen även hirs. Av fruktträden är apeln belagd med fynd (Alvastra-pålbyn).

Djurvärlden: Djurarterna desamma som i våra dagar. Lövängen fåglar, särskilt sångfåglarna, ha ökat i antal, så långt ekblandskogen nått. Där tallskogen (längre norrut) nådde, ha barrskogarna djurarter medföljt och spritt sig över landet.

Den mänskliga kulturen: Samtidigt som livet fortgick i gamla spår på den boplatser, där gångna tiders fiskare och jägare höllo till, hade nu åkerbruket och boskapsskötseln trängt in i landet och framkallat en fullständig omvälvning i människors levnadssätt. Särskilt intresse ha på senaste år ett antal fyndplatser i Södermanland tilldragit sig, vilka ställt detta skedes jordbrukskultur i ett överraskande ljus, främst genom fynden av sädeskorn och vindruvskärnor, inbakade i lergodset. Den främsta fyndlokalen, Vrå under Eriksbergsgodset i St. Malm har givit upphov till beteckningen Vråkulturen. Bl. a. ha här anträffats ett antal rester efter fyrkantigt formade hus, byggda med takresningar, stående på marken och det brant lutande sadeltaket uppburet av störar, vilande i saxbockar inne i husen. Ett sådant hus återges på bilden.