Upphov: Mohr, Jens, Livrustkammaren/SHM (CC BY 4.0) Du får bearbeta och dela verket för alla ändamål, även kommersiella, så länge du anger upphovsperson och licensgivare.

LADDA NER BILDEN Information om bilden
Föremål

Bukpansar av driven och punsad stålplåt till Erik IIX:s paradrustning

I denna numrering åsyftas 26075 på den två lameller breda skörtliknande pansardel som sitter fast, med moderna nitar, nedtill på bröst resp ryggharnesk. Den främre har fyra läderremmar nedåt, klädda i röd fragmentarisk sammet, för att fästa lårlapparna. Alla ytor är rikt dekorerade som övriga delar av rustningen. För mer information se 26072

Museum
Livrustkammaren
Föremålsbenämning
Bukpansar
Kategori
Bukskenor
Material
Stål
Storlek
  • Bredd 70 mm (rygg)
  • Bredd 70 mm (buk)
Teknik
  • Smide
  • Drivning
  • Punsning
  • Punsning
Antal
1
Datering
1562
Tillverkningsplats
Tillverkare
Libaerts, Eliseus (Tillverkare)
Tidigare ägare
Föremålsnummer
26075_LRK
Andra nummer
Nr 1867: 2605:d
Litteratur
  • National Gallery of Art - Minneapolis Institute of Arts, ed. Michael Conforti and Guy Walton, Sweden - A Royal Treasury 1550-1700, katalog: 6
  • Karl XI:s karusell. En manifestation med europeiska rötter och influenser- transformerad till stormaktstidens Sverige., Rangström, 1995, avb. på sida: 44 (Rangström, Lena)
  • Kung Eriks rustning, Rangström, 2004 (Rangström, Lena)
  • Riddarlek och tornerspel, katalog: 105
  • En brud för kung och fosterland. Kungliga bröllop från Gustav Vasa till Carl XVI Gustaf, 2010, avb. på sida: 73 (Rangström, Lena)
Relaterat föremål
Tillhörande texter
Datum
1855
Datum
1821
Datum
1866
Datum
1612
Datum
1630
Datum
1562
Datum
1624
Datum
1568
Datum
1703
Datum
1657
Datum
1840
Datum
1803
Typ
Museivägledning
Titel
Vägledning för besökande i Lifrustkammaren och därmed förenade samlingar
Datum
1905
Text
"Denna rustning, som förmodligen med rätta tillskrifves Carl IX, är icke allenast Lifrustkammarens förnärmsta prydnad utan kan även räknas till de främst praktrustningar, som existera. Såsom bekant har Benvenuto Cellini brukat uppgifvas såsom dess mästare, antagligen närmast af det skäl, att hvarje vapensamling af betydenhet under 1800-talets förra hälft gärna skröt med hans namn på något af sina föremål"