Kortleken är tryckt för hand genom en teknik som på japanska kallas för "合羽摺" kappazuri, som är en typ av schablon-tryck (jag har sett det översatt till "pochoir"). Nästan all kortproduktion i Japan tillverkades i Kamigata-regionen, dvs Kyoto och Osaka, där kappazuri var vanligt förekommande, till skillnad från Edo (Tokyo) där det som jag förstått knappt överhuvudtaget förekom - till och med de allra billigaste trycken som t.ex. "omocha-e" som var "leksakstryck" för barn var tryckta i färg med träsnitt. Den allra sista "kappazuri"-tryckaren i Kyoto gick i pension kring 1950 (enligt boken Tewaza no Kioku (2009) av Kenji Murakami) men maskintryck hade tagit över kortproduktionen hos de allra flesta korttillverkarna långt innan det.
Er kortlek är troligen från 1890-talet eller däromkring, och var antagligen tillverkad i Kyoto eller Osaka snarare än Tokyo. Den tillverkades dock åt ett Tokyo-baserat företag som hette Koide Yukado 小出遊花堂 (eller förkortat, bara Yukado) "Koide" är en persons efternamn, "Yukado" betyder grovt översatt "roa sig med blommor-företaget", där "blommor" är en vanlig förkortning för "hanafuda" (ordagrant betyder det ordet "blomsterkort"). Det var ett vanligt sätt att ge namn åt företag då det kunde finnas fler "Yukado". Det välkända tv-spelsföretaget Nintendo exempelvis hette när det grundades 1889 (som en hanafuda-tillverkare) Yamauchi Nintendo, efter grundaren Fusajiro Yamauchi.
Enligt Ebashis book "Hanafuda" (2014) så fokuserade Yukado i huvudsak på "iroha karuta" (ett barnvänligt "finns-i-sjön"-typ av japanskt kortspel) efter andra världskriget men gick plötsligt i konkurs på någon gång mellan 1965-1974. De tillverkade även "hyakunin isshu"-kortlekar, även kända som "poesikort".
Källa: Marcus Richert 20/5 2020
(hela brevet ligger som bilaga)
Leave a comment
You can comment on the object here. We moderate all comments before publishing.