KABINETTSKÅPET
En värld i miniatyr
Bland kungligheter, furstar och överklassen i Europa, under 15–1600-talen, var samlandet av föremål ett sätt att visa sin sociala position. Insamlade kuriositeter förvarades i ett så kallat kabinettskåp som blev en riktig statusmöbel, särskilt på 1600-talet. Skåpen var påkostade och ofta tillverkade i dyrbara träslag och utsmyckade med inläggningar av metall och sköldpaddskal, ibland också med ädelstenar och elfenben. De äldsta skåpen, från 1500-talet, saknade benställning. Den påkostade möbeln togs då med på resor och lyftes fram när det var dags för visning och innehållet.
Innehållet skulle helst vara märkvärdigt och gärna flärdfullt och mystiskt. Skåpen sammanförde natur och kultur, det kända med det okända. Det fanns tidigt en grov huvudindelningsprincip. Föremål från naturen kallades naturalia; föremål som människan tillverkat kallades för artificialia. Men exakt vad och varför man plockade hem olika ting var inte alltid så självklart. Själva insamlandets principer kan sammanfattas i vad en samlare vid ett tillfälle sa till sin medarbetare: (buy) anything that is strange. Inte att undra på att ett annat namn för skåpen och dess samling var wunderkammer, (ungefär ”mirakelskåp”).
Att väcka beundran kallades admiratio och ett påkostat skåp med ett dyrbart innehåll prydde verkligen sin plats i hemmet. Att skaffa sig en samling var inte enbart en fråga om nyfikenhet utan lika mycket ett sätt att skaffa sig social uppmärksamhet och status i samhället. Kabinettskåpet var en möbel som få hade råd och möjlighet att skaffa. Skåpen symboliserade att man hade pengar och visste vad man skulle göra med dessa. De signalerade också att man visste ett och annat om världen, både den som låg nära och långt borta i tid och rum.
Kabinettskåpen speglade ägarnas rikedom men också deras smak och intressen. Skåpen har kallats ett mikrokosmos fullt av förunderliga ting men också en ”minnenas teater”. Att ha ett välfyllt skåp i sin ägo var att äga och kontrollera en liten bit av världen. På plats hos kungligheter ingick kabinettskåpet ibland som en del i mottagandet av utländska diplomater – ett tillfälle att visa upp hovets rikedom och prakt, men också en påminnelse om kungahusets handelskontakter med omvärlden. Någon har till och med beskrivit möbeln som ett uttryck för propaganda. Med tiden blev skåpen fyllda till bredden och samlingarna ”vandrade ut i rummet”. Kabinettskåpet med sin samling kan ses som en början till dagens museer.
