KURIOSAKABINETTET
Vad är egentligen sant?
Människor fick under 1800-talet tillgång till nya och okända världar. Tekniska framsteg skapade ny kunskap. Jorden krympte med ångbåtslinjeroch lokomotiv. Till Europa strömmade rapporter från fjärran länder och kolonier där människor, landskap och djur- och växtvärldar förtrollade läsarna. Allt spreds snabbt i billiga
tidningstryck. Inte undra på att 1800-talsmänniskan ställde sig frågan: Vad är egentligen sant?
En av 1800-talets många tekniska uppfinningar var den fotografiska tekniken. Tidningar blev det media där fotot fick sitt riktiga genombrott och konsten förlorade där sin roll som nyhetsförmedlare till förmån för fotot. Den fotografiska bilden blev förknippad med vetenskap och betraktades som sanning. Ändå var de tidiga fotona oftast arrangerade.
I slutet av 1800-talet upptäcktes hemligheten bakom röntgenstrålarna, och genomsiktsbilder av människo- och djurkroppar förundrade betraktarna. August Strindberg menade att röntgenbilder hade närmast magiska egenskaper då de kunde avslöja dolda ting. Hans verk ”Spöksonaten”, som handlar om sanningar, lögner och vad som göms undan, kan förstås utifrån den uppståndelse som den nya röntgentekniken skapade.
Människor var tvungna att omvärdera vad de visste och vad de trodde var sant. Ett exempel var sjöjungfrur, som hade funnits i sagor och i sjömäns berättelser i hundratals år. Holländaren Jan Cock Bloomhoff arbetade vid handelsstationen i Dejima mellan åren 1817-1824, och rapporterade hem om sjöjungfrur som levde i japanska vatten.
Vetenskapen gjorde upptäckter som för samtiden kunde vara svåra att smälta. Mest känt är Charles Darwins arbete om människans släktskap med apor. Det var något som de flesta till en början varken kunde eller ville begripa. Det var ju Gud som hade skapat allt. Darwins arbete möttes av skratt och protester – även från samtida vetenskapsmän. Vad var det för vansinnig idé? Skulle människan härstamma från aporna?
