Pennygången : Järnbrott 117:5-6 :: bebyggelse, bostadsbebyggelse

HISTORIK

Stadsplanechef Koj Jonsson och Folke Björck

utformade en stadsplan 1959 som 1965 kompletterades

av dåvarande stadsplanechef Folke Skugghall och

Lars Våge. Området var något av ett försöksområde i

storskaligt byggande, inför miljonprogrammet.

Den norra delen, Pennygången, ritades av White

medan arkitekterna Arne Nygård och Poul

Hultberg stod för gestaltningen av den södra delen,

Växelmyntsgatan. Läget högst upp på ett berg hade

en avgörande betydelse för utformningen av området.

Eftersom området skulle komma att ses både från

havet och från staden inriktades planarbetet på att

åstadkomma en låg, utåt sluten mur i terrängen för att

tillvarata utsikten, skapa vindskydd samt spara en del

vegetation.

På grund av avståndet till spårvägen ansågs det i

planen lämpligast att bygga bostadshus för bilburna,

förslagsvis radhus, men eftersom terrängen inte

passade för radhusbygge i serieproduktion planlades

istället flerbostadshus och ett fåtal radhus. Butiker

planerades i bottenvåningen på bostadshusen som

vette mot det centrala grönområdet Fyrkgången.

Högsbohöjd började bebyggas 1959 av det

kommunala fastighetsbolaget Göteborgsbostäder.

Över 700 likadana fyrarummare byggdes i ett för

fastighetsbolaget typiskt elementbyggnadssystem som

tidigare hade provats i enstaka experimenthus som

i Kortedala, men här genomfördes i stor skala i ett

projekt av den dimension som nu började bli vanlig i

allmännyttans bostadsbyggande. Större lägenheter än

vanligt var också en framåtsyftande tanke i en tid när

bostadsstandarden höjdes snabbt. Göteborgsbostäder

krävde att det i Pennygången endast skulle finnas en

lägenhetstyp om 4 rum och kök, för områdets alla

760 lägenheter. Lösningen blev en ”turbinlösning”

med identiska (inte spegelvända) kök kring ett

mörkt trapphus. Stadsbyggnadskontorets krav på

slutna gårdshörn i det blåsiga läget krävde emellertid

speciallösningar i hörnen.

MOTIVERING

Pennygången är ett för Göteborg välbevarat

tidstypiskt elementbygge av experimentkaraktär, vars

motsvarigheter på andra håll i staden blivit ombyggda.

På grund av att ombyggnaden i Pennygången inte

har varit genomgripande har karaktären i området

bibehållits. Arkitekturen anpassades omsorgsfullt till

platsen för att tillvarata utsikten, skapa vindskydd

samt spara en del av vegetationen.

BESKRIVNING KARAKTÄR

Bostadsbebyggelsen består av sammanbyggda

lamellhus i tre till fyra våningar. Bebyggelsen

uppfördes med pelare och balkar i betong och

fasader i betongelement klädda med eternitskivor, ett

fasadmaterial som användes mycket i det regniga och

blåsiga Göteborg kring 1960. Längs fasaderna, som är

fältindelade, löper fönster i jämn höjd. Området har

utformats som en mur i terrängen för att tillvarata

utsikten, skapa vindskydd samt spara en del av

vegetationen.

GENOMFÖRDA FÖRÄNDRINGAR

Pennygången genomgick under 1990-talet en

ombyggnad. Eterniten på fasaderna täcktes in med plåt

och lägenheterna förnyades. Även Växelmyntsgatan

byggdes vid den här tiden om och områdets karaktär

förändrades helt. Husen byggdes på, fick hiss och

fasaderna gavs olika utformning av många olika

arkitekter för att ge det karaktären av en stegvis

utbyggd stad, snarare än ett förortsområde.