Chalmers : Johanneberg 31:9-13 :: bebyggelse, utbildning och vetenskap

HISTORIK

Chalmers flyttade på 1920-talet från Vasagatan till

sitt nuvarande läge söder om Landala. Chalmers

är liksom Sahlgrenska sjukhuset ett exempel på de

växande institutionerna som flyttar ut mot stadens

dåvarande utkanter för att få expansionsutrymme.

Chalmers blev teknisk högskola 1937 vilket ledde

till en ökad utbyggnadstakt. På 1990-talet blev

Chalmers en av tre stiftelsehögskolor, vilket ledde

till en ny utbyggnadsperiod, delvis i regi av nybildade

Chalmersfastigheter som nu konkurrerade med

det statliga bolaget Akademiska hus som tagit över

efter Byggnadsstyrelsen. Ett andra campusområde

etablerades på Lindholmen. Det äldre området

kom att kallas Chalmers Johanneberg. En fortsatt

utbyggnad av Chalmers Johanneberg skedde samtidigt

både norrut på Vasa sjukhusområde och söderut mot

Mossens idrottsplats. Det är dock fortfarande ett i

stort sett sammanhållet högskoleområde, skilt från

den närmaste omgivningen.

Byggnaderna på Chalmers Johanneberg hålls samman

av en röd tegelarkitektur. Under efterkrigstiden har

arkitekturen präglats av några av stadens ledande

arkitekter, professorer på arkitekturskolan. Fram

till 1962 hade Chalmers ett eget arkitektkontor

lett av Melchior Wernstedt. Han var professor i

arkitektur fram till 1951 och ritade några av de första

byggnaderna efter kriget i en karaktäristiskt saklig

arkitektur, formad efter de olika funktionerna: Gustaf

Dalénsalen 1949, Kraftcentralen 1950, Kårhuset 1952,

Högspänningshallen, kallad ”Kopparbunken”, 1954,

samt biblioteket, färdigt 1960. Wernstedt efterträddes

som professor i arkitektur av Helge Zimdal, som

ritade Arkitekturskolan 1968 och även byggnaden för

Väg och Vatten. Zimdals kollega, professorn i formlära

Jan Wallinder, ritade administrationsbyggnaden och

Palmstedtsalen 1961.

Den allra första byggnaden på Chalmers Johanneberg,

Fysikgården från 1927, kompletterades med en

tillbyggnad från 1960 och några byggnader kring

Kemigården från 1967 och 1974, alla ritade av Klas

Anshelm i den enhetliga tegelarkitektur med bärande

murar och kvadratiska fönster som han använt också

i Medicinska fakulteten och i tekniska högskolan i

Lund.

MOTIVERING

Chalmersområdet har högt historiskt värde som ett

sammanhållet, expansivt och stegvis förtätat högskoleområde,

präglat av olika utbyggnadsperioder och olika

finansieringsformer i högskolebyggandets historia under

1900-talet. Arkitektoniskt är det ritat av några av stadens

ledande arkitekter med enskildheter av hög kvalitet i sin tids

arkitektur men också med respekt för helheten i området.

BESKRIVNING, KARAKTÄR

Kårhuset

Teknologgården 2. Studentkårens byggnad med

kontor, samlingssalar och läsesalar

Det första kårhuset från 1952 ritades av Melchior

Wernstedt i dalgången med kolonilotter som från

1960-talet gav plats för Chalmers fortsatta utbyggnad.

Kårhuset är en röd tegelbyggnad med asymmetriskt

sadeltak. Här finns kontorslokaler för studentkåren

och på övervåningen med högt i tak ett klubbrum

för studenterna, kallat ”Kyrkan” efter sin rumsform.

”Kyrkan” har rustats upp för sin ursprungliga funktion

i den senaste utbyggnaden.

Kårhuset byggdes ut i flera etapper, först med en stor

matsal, senare ombyggd, och 2001 med flera stora

samlingssalar som fogade samman kårhuset med

Palmstedtsalen till en stor konferensanläggning.

Högspänningshallen, Kopparbunken

Elektrovägen 1. Hall för experiment med

högspänning

Högspänningshallen från 1954 är ytterligare en av

Wernstedts originella byggnader. Den innehåller ett

enda stort och högt, helt slutet sexkantigt rum, byggt

för experiment med högspänning som gav underlag

för utbyggnaden av det svenska högspänningsnätet.

De bärande ramarna ligger synliga på utsidan, vilket

skapar ett inre rum fritt från konstruktioner. Hela

byggnaden är inklädd med koppar, vilket gör den

till en elektriskt isolerad Faradays bur och gett den

namnet ”Kopparbunken”. Högspänningsforskningen

har lämnat byggnaden som nu används för ett

klätterlabb.

Biblioteket

Chalmers tvärgata 1. Bokmagasin, läsesalar och

kontor

Biblioteket från 1960 är en av Wernstedts sista

byggnader på Chalmers. Efter sin pensionering från

professuren 1951 fortsatte Wernstedt arbetet på

Chalmers på eget arkitektkontor fram till 1962, när

Byggnadsstyrelsen tog över ansvaret. Biblioteket har

en tydlig uppdelning av byggnaden i dess tre olika

funktioner: en uppglasad envånings entréhall och

läsesal med avläsbar pelarstomme, bakom den ett helt

slutet boktorn med ett karaktäristiskt krön i form av en

indragning och ett motfallstak och vid sidan en enkel

kontorslänga i tre våningar med tätt ställda fönster.

Allt är, undantagsvis på Chalmers, i gult tegel, kanske

som en markering av bibliotekets särskilda betydelse.

Biblioteket är senare tillbyggt mot norr.

Administrationsbyggnaden och Palmstedtsalen

Chalmersplatsen. Kontor för Chalmers centrala

förvaltning och större samlingssal

Entrén in till Teknologgården och kårhuset från

spårvagnshållplatsen Chalmers sker genom en låg

port mellan administrationsbyggnaden för Chalmers

centrala förvaltning och rektor och Palmstedtsalen.

Ovanför porten sträcker sig ett sammanträdesrum.

Hela komplext ritades av Jan Wallinder 1961.

De huvudsakliga materialen är rött tegel och

koppartak, som på övriga Chalmers. Mötesrummet

som hänger över porten har en beklädnad av

skifferplattor, vilket markerar den fasaden som icke

bärande. Kontorslängan har regelbundet placerade

fasadpelare och fönster medan Palmstedtsalen fått

en friare skulptural form. Entrén till salen sker

under gradängerna med garderob och toaletter

en halvtrappa ner, ett sätt att utnyttja utrymmet.

Materialval, detaljer och ljusföring är som alltid hos

Wallinder eleganta och sparsmakade.

Arkitekturskolan

Sven Hultins gata 6. Undervisningsbyggnad med

verkstäder, föreläsningssalar, ritsalar, kontor

Helge Zimdal var professor i arkitektur 1951–71.

I dalgången bakom entrén till Chalmers ritade

han nya byggnader för Arkitektur och Väg och

Vatten, expansiva utbildningar i miljonprogrammets

byggboom. Arkitekturskolan stod klar 1968 och är en

helt kvadratisk byggnad i rött tegel i fem våningar. I

en tid när Byggnadsstyrelsen som byggherre tryckte

starkt på byggnaders generalitet och flexibilitet ritades

arkitekturskolan paradoxalt nog helt skräddarsydd för

den organisation av utbildningen som gällde just då.

Fyra årskurser hade var sitt huvudämne med varsin

professor som satt i hörnrummen på andra våningen

med sin sekreterare i ett uppglasat rum framför,

en indelning som ändrats flera gånger sedan dess.

Interiören är elegant snarare än robust, med vitmålade

tegelväggar och bruna snickerier. Den öppna gården

täcktes över med ett glastak kring 1990.

Kemi 2

Gibraltargatan-Kemivägen. Laboratorier

Klas Anshelm var utbildad på Chalmers men

verksam som arkitekt i Lund där han också ritade

den nya tekniska högskolan i början av 1960-talet.

Han ritade även medicinska fakulteten i Göteborg

för byggnadsstyrelsen som beställare. Han arbetade

konsekvent med bärande tegelmurar, på Chalmers

i rött tegel, och kunde visa att det var en ekonomisk

konstruktion i en tid när man annars trodde starkt

på pelarstommar i betong. Den bärande tegelmuren

är avläsbar i de regelbundet placerade kvadratiska

fönstren i en tremetersmodul. Till den enkla

grundformen kunde Anshelm foga genomtänkta och

originella detaljer. Kemi 2 trappas ner för att inte

störa bostadshusen på andra sidan Gibraltargatan.

Trappningen ger samtidigt terrasser som fungerar

som utrymningsvägar för de brandfarliga kemilabben.

Terrassväggarna är inte bärande och därför klädda

med koppar.