Däckshuset : Kallebäck 13:3 :: bebyggelse, bostadsbebyggelse

HISTORIK

Däckshuset förverkligade idén om en ny bostadsform

med individuellt föränderliga bostäder inom ramen

för ett flerbostadshus. Byggnaden stod klar 1960

och Skånska Cementgjuteriet (idag Skanska) var

byggherre. Arkitekt var Erik Friberger som genom

byggnaden ansåg sig ha funnit lösningen på den

stora bristen på central tomtmark i storstäderna.

Den bakomliggande idén till däckhuset var att de

flesta av villans fördelar kunde överföras till ett

flerfamiljshus, samtidigt som den bärande stommen

och installationer förblev gemensamma. Konceptet

gick ut på att ett pelaruppburet betongdäck fick tjäna

som en reproduktion av tomtytan i luften och förde

med sig samma tekniska frihetsgrad som vid bygget av

en villa; till exempel ytterväggar samt fönster kunde

placeras oberoende av hur grannen valde att utforma

sitt hem. Likaså kunde de boende själva välja grad

av ljudisolering och ha kontroll över underhåll och

ekonomi.

Samtliga tomter såldes relativt snabbt men trots ett

stort intresse och ett aktivt och stort engagemang

från de boende såg Friberger själv däckhuset som ett

misslyckande, åtminstone delvis. Tomterna köptes

av välsituerade människor, som också hade råd att

från början bygga ut våningstomterna maximalt.

Flexibiliteten hos boendet kom därmed aldrig till

sin rätt. Däckhuset vid Smörgatan fick, trots medial

uppmärksamhet, aldrig några efterföljare.

Däckshuset ingår i sammanställningen Moderna

Monument.

MOTIVERING

Däckshuset står som ett värdefullt dokument över några

av sin tids samhällsutmaningar och hur de tolkades

genom arkitekturen. Byggnaden är ur nationellt och

internationellt perspektiv ett ovanligt konsekvent

genomfört exempel på sin tids arkitekturströmningar

inom strukturalism, Flexible Housing och

självbyggeri. Projektet blev en föregångare i Göteborg

gällande konceptet att bebygga svårbebyggd mark för

bostadsbyggande i alternativa former.

BESKRIVNING, KARAKTÄR

Däckshuset är uppbyggt av tre våningsplan i betong

som är uppburna av en platsgjuten betongstomme med

tio meter långa fribärande balkar som spänner mellan

två pelarrader. De tre trapphusen har genomgående

passager i entréplanet och är helt öppna mot öster upp

till den översta våningen. Från varje trapplan nås två

våningstomter. På betongdäcken ligger villaliknande

bostadsenheter med klimatgränser vid ytterdörren till

varje enhet, som i en vanlig villa. De arton tomterna

varierar i storlek från 144 kvadratmeter till 210

kvadratmeter. Det finns ett obrutet, kontinuerligt

uterum utanför alla lägenheter. Träpanelen målades

ursprungligen med impregneringsfärg med individuell

färgsättning för varje bostadsenhet. Genomgående grå

färg på den blottade betongstommen håller samman

helheten till en byggnad. De gemensamma ytorna är

reducerade till ett minimum, och klimatskyddade bara

där detta är nödvändigt.

GENOMFÖRDA FÖRÄNDRINGAR

Sedan färdigställande år 1960 har de flesta av

lägenheterna byggts om i flera omgångar, och de tomter

som från början inte var fullt utbygga har successivt

fyllts på med tillbyggnader. Idag är samtliga tomter så

gott som fullbyggda. Hittills har ingen lägenhet rivits

och ersatts. En av lägenheterna, på tomt nr. 17, har

bevarat ungefär samma utformning och inredning

som den hade 1960.